Här kan du läsa om viktiga lagar som styr och påverkar situationen för personer med funktionsnedsättning. De är strukturerade efter vilka lagar som är övergripande och i övrigt med rubriker efter artiklarna i Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Övergripande lagar
Regeringsformen [1974:152]
Det allmänna, stat, kommun, landsting och region ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av bland annat funktionshinder.
Yttrandefrihetsgrundlagen [1974:152]
Möjliggör att ställa krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning vid tillståndsgivning för sändning av radio och TV.
Europakonventionen [1994:1229]
Den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är sedan 1995 svensk lag.
Artikel 5 Jämlikhet och icke-diskriminering
Diskrimineringslag [2008:567]
Funktionsnedsättning är en av diskrimineringsgrunderna. Lagen gäller inom områdena: arbetslivet, utbildning, arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, start eller bedrivande av näringsverksamhet samt yrkesbehörighet, medlemskap i vissa organisationer, varor, tjänster och bostäder, allmän sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården samt socialtjänsten, socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och studiestöd, värnplikt och civilplikt samt offentlig anställning. Skäligt stöd och anpassning krävs inom arbetslivet och avseende lokaler inom högskoleutbildning.
Kommunallagen [1991:900]
I kommunallagen slås fast att kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det ställs även krav på att verka för att förtroendevalda med funktionsnedsättning ska kunna delta i handläggningen av ärenden på samma villkor som andra förtroendevalda.
Artikel 9 Tillgänglighet
Plan- och bygglagen (PBL) [2010:900]
I plan- och bygglagen ställs övergripande krav på bebyggelsemiljön. I lagen sägs att inom områden med sammanhållen bebyggelse ska bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till möjligheten för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området.
I Plan- och bygglagen ställs det krav på att enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet ska undanröjas. Det gäller i byggnader som har allmänna lokaler och på allmänna platser. Kraven gäller såväl statliga myndigheter som kommuner, landsting och privata mark- och lokalägare. Boverket har tagit fram föreskrifter om vad det innebär.
Plan – och byggförordningen [2011:338]
I plan och byggförordningen ställs krav på att byggnader ska vara lämpliga för sitt ändamål. Till exempel ska en byggnad vara projekterad och utförd på ett sådant sätt att den är tillgänglig och användbar för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. I förordningen tydliggörs vilka krav man kan ställa på byggnaden, byggprodukter, tillsyn, kontroll och sakkunniga.
Förordningen om bidrag till allmänna samlingslokaler [1996:1593]
I förordningen om bidrag till allmänna samlingslokaler sägs att statligt bidrag till en allmän samlingslokal får lämnas för köp eller nybyggnad, ombyggnad och standardhöjande reparationer som inte är av ringa omfattning, samt till handikappanpassning som utförs utan samband med ovan nämnda. Med allmän samlingslokal avses en lokal som på en ort hålls öppen och tillgänglig för föreningslivets möten, studieverksamhet, kulturell verksamhet, förströelse, fritidssysselsättning eller annan liknande verksamhet.
Lag om offentlig upphandling (LOU) [2007:1091]
Lagen gäller vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster samt av byggkoncessioner. I lagen står att tekniska specifikationer bör göras med hänsyn till kriterier avseende tillgänglighet för personer med funktionshinder eller utformning med tanke på samtliga användares behov.
Lag om kollektivtrafik [2010:1065]
Lagen ställer krav på de regionala kollektivtrafikmyndigheternas att ta fram trafikförsörjningsprogram med mål för kollektivtrafiken. Programmet ska bland annat innehålla tidsbestämda mål och åtgärder för anpassning av kollektivtrafik med hänsyn till behov hos personer med funktionsnedsättning och de bytespunkter och linjer som ska vara fullt tillgängliga för alla resenärer.
Lag om handikappanpassad kollektivtrafik [1979:558]
När kollektivtrafik planeras och genomförs skall funktionshindrades särskilda behov beaktas. De färdmedel som används skall så långt det är möjligt vara lämpade för resenärer med funktionshinder.
Lag om färdtjänst [1997:736]
Lagen om färdtjänst kan i flera avseenden ses som en lag som ska kompensera för bristande tillgänglighet i kollektivtrafiken. I 7 § står att tillstånd till färdtjänst ska meddelas för dem som på grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel.
Lag om riksfärdtjänst [1997:735]
Om en persons funktionshinder innebär extra kostnader för att resa kan han eller hon ha rätt till riksfärdtjänst (1 §). Det kan t.ex. handla om högre kostnader som en följd av att man har behov av ledsagning eller för att man endast kan åka taxi eller specialfordon. Riksfärdtjänst gäller för resor mellan kommuner (5 §).
Förordning om de statliga myndigheternas ansvar för genomförandet av handikappolitiken [2001:526]
I förordningen sägs att myndigheter under regeringen ska utforma och bedriva sin verksamhet med beaktande av de handikappolitiska målen. Myndigheterna ska verka för att personer med funktionshinder ges full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor.
Myndigheterna ska särskilt verka för att deras lokaler, verksamhet och information är tillgängliga för personer med funktionshinder. I arbetet med att göra myndigheternas lokaler, verksamhet och information mer tillgängliga för personer med funktionshinder ska myndigheterna genomföra inventeringar och utarbeta handlingsplaner.
Artikel 12 Likhet inför lagen
Föräldrabalk (1949:381)
Av 11 kap. 4 § följer att om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, ska rätten, om det behövs, förordna en god man.
Artikel 13 Tillgång till rättssystemet
Förvaltningslagen [1986:223]
I 4–5 §§ förvaltningslagen finns bestämmelser om myndigheternas serviceskyldighet. I 4 § stadgas att varje myndighet ska lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Enligt 5 § ska myndigheterna ta emot besök och telefonsamtal från enskilda.
7 § handlar om allmänna krav på handläggningen av ärenden. Där står bl.a. att myndigheten ska sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Myndigheten ska även på andra sätt underlätta för den enskilde att ha med den att göra. I 8 § finns bestämmelser som säger att när en myndighet har att göra med någon som inte behärskar svenska eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad, bör myndigheten vid behov anlita tolk.
Förvaltningsprocesslagen [1971:291]
Av 50 § förvaltningsprocesslagen framgår att rätten vid behov ska anlita tolk om part, vittne eller annan som ska höras inför rätten inte behärskar svenska språket eller är allvarligt hörsel- eller talskadad. Rätten får även i annat fall vid behov anlita tolk. Det ska tillämpas även i fråga om överföring från punktskrift till vanlig skrift eller omvänt.
Rättegångsbalken [1942:740]
I 5 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken (RB) stadgas att part, vittne eller annan, som ska höras inför rätten ska biträdas av tolk om han eller hon inte behärskar svenska språket. Om den som ska höras är allvarligt hörsel- eller talskadad ska man också anlita en tolk som kan biträda personen i fråga.
Artiklarna 19, 20, 26 och 28 med krav på individutformade stöd och ersättningar
Svensk funktionshinderspolitik har lett till en rad olika lagar och förordningar som fanns före konventionen. Det betyder att lagarna inte enkelt kan sorteras in under konventionens artiklar om rätten att leva självständigt och att delta i samhället, personlig rörlighet, habilitering och rehabilitering samt tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet. Här följer samlat viktiga lagar och förordningar.
Lag [1993:387] om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
I 5 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) slås fast att verksamhet enligt LSS ska "främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet" för de personer som omfattas av lagen. Målet är att den enskilda människan ska få möjlighet att leva som andra.
I 7 § andra stycket anges att den enskilde genom insatserna skall tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.
I 9 § finns tio insatser angivna. De insatser som ingår i LSS är: personlig assistans, ledsagarservice, kontaktperson, avlösarservice, korttidsvistelse, korttidstillsyn, boende för vuxna och barn och daglig verksamhet. Kommunerna har ansvar för flertalet, medan landstingen har ansvar för insatsen rådgivning och annat personligt stöd (råd och stöd).
Enligt 15 § ska kommunen verka för att personer som omfattas av lagen får tillgång till arbete eller studier och att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för dem.
Socialtjänstlag (SoL) [2001:453]
Enligt 3 kap. 2 § ska Socialnämnden bland annat verka för att offentliga lokaler och allmänna kommunikationer utformas så att de blir lätt tillgängliga för alla.
Enligt 4 kap. 1 § har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Genom biståndet ska den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Enligt 5 kap. 7 § ska socialnämnden arbeta för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sina liv får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra, Socialnämnden ska medverka till meningsfull sysselsättning och boende anpassat efter personliga behov.
Hälso- och sjukvårdslag [1982:763]
Enligt 3 b § ska landstinget erbjuda habilitering och rehabilitering, hjälpmedel och tolktjänst.
Lag [1992:1574] om bostadsanpassningsbidrag m.m.
Syftet med lagen om bostadsanpassningsbidrag är att ge personer med
funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende genom bidrag till anpassning av bostäder (1 §). Bostadsanpassningsbidrag lämnas för åtgärder för anpassning av bostadens fasta funktioner i och i anslutning till den bostad som skall anpassas. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshindrade (6 §).
Socialförsäkringsbalk [2010:110]
Socialförsäkringsbalken innehåller bestämmelser om social trygghet genom de sociala försäkringar samt andra ersättnings- och bidragssystem, bland annat kring vårdbidrag och olika bidrag till personer med funktionsnedsättning.
Enligt 22 kap. 3 § har en försäkrad förälder rätt till vårdbidrag för barn som på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller om det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader.
Enligt 50 kap. 4 § har den rätt till handikappersättning som är mellan 19 och 65 år och "för avsevärd tid" har fått sin funktionsförmåga nedsatt och behöver hjälp av annan i sitt dagliga liv eller för att kunna förvärvsarbeta eller har betydande merutgifter på grund av sitt funktionshinder. Blinda och gravt hörselskadade får alltid handikappersättning om funktionshindret uppkommit före 65 års ålder.
Enligt 51 kap. 3 § har den som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade rätt till assistansersättning om det grundläggande behovet av assistans i genomsnitt är över 20 timmar i veckan.
Enligt 52 kap. 2 § har den rätt till bilstöd som "på grund av varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer”.
Förordningen om rehabiliteringsersättning [1991:1321]
Förordningen innehåller föreskrifter om rehabiliteringsersättning enligt 31 och 31 a kap. socialförsäkringsbalken. I 4 § finns bestämmelser om att särskilt bidrag lämnas för kostnader för tal- och punktskriftsböcker och för merkostnader för läromedel åt handikappade som inte betalas av kursanordnaren eller ansvarig sjukvårdshuvudman.
Förordningen om ersättning från sjukförsäkringen [1991:1046]
Förordningen innehåller föreskrifter om ersättning från sjukförsäkringen enligt 30 kap. 5 § socialförsäkringsbalken Ersättningen ges som ett bidrag till arbetshjälpmedel som behövs vid rehabilitering av en förvärvsarbetande försäkrad (1 §). Arbetsgivaren eller den försäkrade kan få bidraget (2 §). Det ska användas till att köpa eller hyra arbetshjälpmedel och anordningar som behövs för att den försäkrade ska kunna utföra sitt arbete, till expertundersökningar om anpassningsåtgärder eller till reparation av arbetshjälpmedlet.
Artikel 21 Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information
Språklag [2009:600]
I lagen slås fast att språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Det slås också fast att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.
Lag [2003:389] om elektronisk kommunikation
Syftet med lagen om elektronisk kommunikation är att enskilda och myndigheter ska få tillgång till "säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvalitet".
I lagen finns särskilda bestämmelser om tjänster till slutanvändare. Det är enligt 5 kap. 1 § möjligt att upphandla särskilda tjänster för tillhandahålla personer med funktionsnedsättning tillgång till tjänster i samma utsträckning och på likvärdiga villkor som för andra slutanvändare och tillgodose de behov personer med funktionsnedsättning har.
I 5 kap. ges också möjligheter för regeringen eller den myndighet regeringen utser att meddela föreskrifter för att de som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska tjänster ska ta hänsyn till behov hos slutanvändare med funktionsnedsättning.
Radio- och tv-lag [2010:696]
Lagen ger möjlighet för regeringen och myndigheten för radio och tv att ställa krav på tillgänglighet till radio och tevesändningar. Det kan handla om textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik.
Artikel 24 Utbildning
Skollag [2010:1100]
Enligt 1 kap. 4 § ska det i utbildningen tas hänsyn till elevers olika behov. Enligt 1 kap. 5 § ska utbildningen utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna.
Enligt 2 kap. 25 § ska det finnas elevhälsa som ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser.
Enligt 3 kap. 9 § ska ett åtgärdsprogram utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Enligt 28 kap 16 § kan beslut om åtgärdsprogram överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.
Artikel 27 Arbete och sysselsättning
Arbetsmiljölagen [1977:1160]
Enligt 2 kap. 1 § 2 st. ska arbetsförhållandena anpassas till människors olika fysiska och psykiska förutsättningar. Enligt samma paragraf i 4 st. ska teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall.
Enligt 3 kap. 2 a § ska arbetsgivaren se till att det finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet.
Enligt 3 kap. 3 § ska arbetsgivaren genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta annan lämplig åtgärd ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vi arbetets planläggning ska beaktas att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika.
Förordningen [1987:409] om bidrag till arbetshjälpmedel m.m.
En anställd med funktionshinder kan få bidrag till arbetshjälpmedel. Det får ges för behov som framkommer under de första tolv anställningsmånaderna. Bidraget avser arbetshjälpmedel, arbetsbiträde, näringshjälp och kostnader för ledsagare.
Förordningen [2000:630] om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga
Förordningen om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga innehåller bestämmelser om Arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska program för dessa personer i (1 §). I 5 § stadgas att programmet omfattar stöd och andra insatser som syftar till att kompensera den nedsatta arbetsförmågan och stärka dessa personers möjligheter att få eller behålla ett arbete.
Förordningen innehåller bestämmelser om anställning med lönebidrag, stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen, särskilda insatser för syn- och hörselskadade, stöd till personligt biträde och särskild stödperson för introduktion och uppföljning.
Förordningen [1996:1100] om aktivitetsstöd
Personer som tar del av de arbetsmarknadspolitiska programmen arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, stöd till start av näringsverksamhet och aktivitetsgaranti kan få aktivitetsgaranti. I förordningen finns särskilda bestämmelser som rör människor med funktionshinder.
Om en person, för att kunna delta i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, behöver en ledsagare kan ledsagaren få ersättning för skäliga resekostnader, traktamente, logikostnad och förlorad arbetsförtjänst. Behovet av ledsagare avgörs bl.a. av omgivningens tillgänglighet.
Artikel 29 Deltagande i det politiska och offentliga livet
Vallag [1997:157]
En kommun måste använda en vallokal som är tillgänglig för väljare med fysiskt funktionsnedsättning. Undantag får bara ske om kommunen inte kan använda en lokal som är tillgänglig. Om kommunen planerar att använda en otillgänglig lokal måste det ske i samråd med länsstyrelsen innan beslut tas.
I 9 kap. 2 § 1 stycket finns bestämmelser om hur man går till väga för att rösta. I 2 stycket sägs att väljare som på grund av ett fysiskt funktionshinder inte kan göra i ordning eller lämna sin röst på föreskrivet sätt får anlita någon som hjälper dem vid röstningen.