I skolan möter vi alla barn. Alla barn. En del barn har lätt för matematik, andra tycker matte är krångligt. Några barn har en funktionsnedsättning andra gillar inte höga höjder. Listan på olikheter kan göras lika lång som antalet barn som går i skolan och det häftigaste av allt är att ingen människa är den andra lik. Alla ser olika ut, tänker olika, har olika förutsättningar och olika drömmar. Alla barn är olika och alla barn är bra på någonting. Detta är den stora utmaningen, att ge alla barn möjlighet att lära av varandra och tillsammans med varandra. Det är i samspel med andra som vi inser att alla har varierande förutsättningar och att alla har något att bidra med.
Jag har grunnat mycket över skolans roll i samhället. Ju mer insatt jag blir, ju fler diskussioner som jag deltar i och ju fler forskningsartiklar som jag läser – desto mer övertygad blir jag. Det är i skolan som vi har möjlighet att påverka samhället för det är i skolan vi möter alla människor. Skolan ska inte anpassa sig till vårt nuvarande samhälle utan arbeta för det samhälle vi vill ha. Utifrån den synvinkeln blir den självklara och grundläggande frågan; vilket samhälle är det som vi vill ha? Vill vi ha ett samhälle där de barn som har lätt för matematik inte umgås med de som tycker matte är krångligt? Vill vi ha ett samhälle där de barn som har en funktionsnedsättning inte umgås med de barn som inte har någon funktionsnedsättning? Vill vi ha ett samhälle där de som är höjdrädda inte umgås med det som gillar att klättra högt? Vill vi ha ett samhälle där vi inte vill lära av varandras olikheter eller dela varandras drömmar?
För de alla flesta människor är svaret på mina frågor "nej". Ingen vill nog ha det samhälle som jag beskriver. Med detta som utgångspunkt är det självfallet så att alla barn ska få möjlighet att umgås, lära känna varandra, få dela varandras drömmar och utvecklas tillsammans. Att alla får delta på olika villkor men tillsammans och att våra barn får insikten att alla är unika. Vill vi ha ett inkluderande samhälle, där vi utgår ifrån att skillnader mellan människor är normala och att vi behöver anpassa oss till varandras olika förutsättningar, måste vi ge alla barn möjlighet att delta i gemenskapen och i ordinarie verksamhet. Med hänsyn till varandras olikheter och förutsättningar. Det är i skolan vi ska lära för livet och om alla barn umgås och lär känna varandras förmågor, svårigheter och drömmar i skolan kommer denna förståelse, eller om man hellre vill kalla det kunskap, följa barnet genom hela livet.
Att få en skola för alla är ingen omöjlighet. För det första handlar det om ett synsätt, ett förhållningssätt där man utgår ifrån att vi tillsammans lär mer än vad vi gör för oss själva. Det är en utmaning för skolan, det kräver mod och engagemang för att lyckas. Det handlar om att utgå ifrån varje barns förutsättningar och behov, att synliggöra mål för varje enskild individ och sedan jobba med det som utgångsläge. Pröva och ni kommer att förvånas över de steg som barnen tar, de kan ofta mycket mer än vad vi tror och de klarar oftast av så mycket mer än vad vi kan ana!
Varje dag får jag bevis på att inkludering är bra för alla barn. Jag ser barn som har någon form av funktionsnedsättning delta tillsammans med alla andra barn i klassrummet. Jag ser hur dessa barn lär genom att se vad de andra barnen gör, vad de säger och hur de samspelar med varandra. Jag ser också hur de barn som aldrig exkluderats lär av barnen som har en funktionsnedsättning. Hur dessa barn vidgar sin förståelse om allas lika värde, hur dessa barn lyssnar till sin klasskompis tankar och hur de smittas av varandras skratt. Hur de barnen som aldrig exkluderats imponeras av att barnen med en funktionsnedsättning ibland klarar av saker som de själva inte vågar. Alla lär av alla.
Jag drömmer om ett samhälle där vi kan leva tillsammans och där vi känner respekt för varandra, oavsett vilka förutsättningar vi har. För att nå dit måste vi börja i skolan, i skolan där vi möter alla barn och där vi har möjlighet att vara tillsammans. Vi kan inte längre exkludera de barn som inte är som alla andra. För vem är normal?
/Johanna LundénRektor F-5Essunga kommun