Det finns många fördomar om jurister. Hur jurister pratar – välvårdat, troligen inte bred västgötska och definitivt inte med brytning. Hur jurister klär sig – alltid kostym eller dräkt och aldrig jeans. Hur jurister bor – troligen i villa, möjligen i bostadsrätt men i vart fall inte i hyresrätt. Vilken musik jurister föredrar – gärna klassisk musik, inte sällan opera men definitivt inte hårdrock.
En del fördomar om jurister är relativt harmlösa – i synnerhet när de inte handlar om hur jurister utför sitt arbete. Vissa andra fördomar är dock mer allvarliga och kan orsaka problem.
Till den senare kategorin av fördomar hör uppfattningen att jurister inte har några funktionsnedsättningar eller i vart fall inte några omfattande sådana. En del personer anser inte att jurister kan vara rullstolsburna, döva eller gravt synskadade. Vidare anser en del att det inte finns jurister med exempelvis dyslexi, ADHD eller autism.
Troligen har dock ändå en hel del personer – både jurister och andra – lagt märke till att det finns många jurister som bär glasögon. Vidare finns det äldre jurister som har hörapparat. Dessutom råkar även jurister ut för exempelvis trafikolyckor och kan få använda kryckor ett tag.
Däremot anser alltför många personer – om än givetvis inte alla – att yrkesverksamma jurister inte har eller ens kan ha några mer omfattande funktionsnedsättningar. Denna fördom är dessutom spridd bland allmänhet och på olika slags juridiska och andra arbetsplatser.
Fördomen beror troligen delvis på en bristande kunskap om funktionsnedsättningar. Oberoende av orsak leder dock fördomen till både praktiska och kvalitativa problem.
Exempelvis används inte alltid mikrofon vid möten, konferenser eller i undervisningssituationer – trots närvaron av jurister med hörselnedsättning. Vidare kan omedvetenhet om läs- och skrivsvårigheter medföra att jurister inte korrekturläser varandras dokument så noga som det egentligen skulle behövas. Psykiska funktionsnedsättningar kan dessutom i vissa fall bidra till att samarbetsproblem uppstår och till att de problemen pågår onödigt länge.
Flera av de problem som uppstår på grund av att även en del jurister har funktionsnedsättningar skulle kunna förebyggas. Det finns många relativt enkla åtgärder som kan vidtas. Vissa innebär inte ens några extra kostnader. Tänk till exempel på att man kan behöva möblera ett rum så att det är möjligt att ta sig fram med en rullstol. Vid undervisning är det ofta bättre att använda Powerpoint än vanlig svart eller vit tavla. Och uppmana gärna studenter att tala högt, tydligt och inte alltför snabbt.
Det krävs att vi alla inser att jurister inte är annorlunda än vad andra yrkesverksamma personer är. Det behöver också spridas kunskap om olika slags funktionsnedsättningar, om förebyggande åtgärder av generell karaktär – såsom mikrofonanvändning – samt om individuellt anpassade former av stöd.
Jag hoppas att vi jurister framöver är mer medvetna om våra egna och andras fördomar, om funktionsnedsättningar och om vad vi kan göra för varandra.
/Ylva Arvidsson
Jurist
PS. Pröva gärna att ersätta ordet ”jurist” i denna krönika med exempelvis ”läkare”, ”ekonom” eller ”statsvetare”. DS.