Jag avskyr vanlighet. När alla är exakt likadana. Det kan vara ett genomsnittligt företag där gubbarna är 50 år med vita skjortor, slips och kavaj. Alla tycker likadant. Eller ingen vågar i alla fall uttrycka en avvikande åsikt av rädsla för vad "alla andra" ska säga.
Eller det kan vara en vanlig skola/förskola där lärarna är kvinnor 45+. Det enda som händer där att allt bara pågår på samma sätt år efter år och alla barnen stöps i samma form. Alla målar på samma sätt och alla sjunger samma sånger på julavslutningen. För så har det ju "alltid varit". Jag får rysningar bara jag tänker på det.
Det kan vara vår kommunala skola där alla ska vara lika bra, ingen får sticka ut. Bråkiga tjejer är det automatiskt nåt "fel" på och nya annorlunda idéer får aldrig fäste, för "hur skulle det se ut".
In med coola förortskillar på alla fritis. In med ett gäng förortskids på alla företag som styrs av män med slips som är rädda för dessa "alla andra".
Det bästa jag vet med min ena dotters skola är att precis varenda en kommer från en massa olika länder. Ingenting är som det "brukar".
Vid varje föräldramöte står tolkarna uppradade. Plus att där finns dessa coola killar på fritids som barnen älskar.
Skolan är den totala motsatsen till den andra lilla kommunala "vanliga" lågstadieskolan som funnits sen 1973 och där man arbetat på samma sätt sen dess. Lärarna är till och med desamma. Fast dessa blev sedermera "utbrända" när det kom in lite nytänk och merparten av arbetet till exempel skulle datoriseras. Men, tänkte de gamla lärarna, varför gör ni så här, så här har vi ju "alltid gjort, i alla år". Sedan sjukskrev de sig.
Detta "alla andra" är det största hotet mot all kreativitet. Plus att "göra som vi alltid har gjort". Tänker man så kan man lika gärna lägga ner. In med människor med diverse funktionshinder på arbetsplatserna. För att "störa" den kvävande ordningen. För att förnya, förbättra och få in ny kreativitet och ett annorlunda tänk som utmanar alla gamla regler och ordningar.
Nyligen presenterade jag en gammal vän för mina barn. Det första han sa var: "Jag lärde känna din mamma i skolan, hon skulle alltid göra tvärtemot." Det var länge sen jag kände mig så stolt, nästan lite mallig, inför mina barn. Se på er mamma, hon vågade göra som hon ville! Jag lät ingen annan sätta sig på mig.
Detta vill jag förmedla till mina barn: Gör tvärtemot, prova! Det är en enorm befrielse, och det finns inget som föder nya idéer bättre.
Finns ingen mottsättning i punk och att driva ett lyckat bolag.
Visst existerar det en massa "kreativa" människor som absolut inte ska driva bolag. Men att tro att alla som helst gör tvärtemot automatiskt inte kan leva ett liv med vardagsliv tillsammans med barn och sköta jobb och finanser korrekt är direkt fördomsfullt. Tror man det har man en väldigt trångsynt syn på andra människor. Bara för att man alltid väljer vägen som leder "tvärtemot" betyder det inte att man inte kan leda företag med ett antal anställda.
Jag har en massa barn, man, banklån för boende, extremt stabil ekonomi sedan jag började jobba som 18-åring, aldrig haft en endaste betalningsanmärkning, aldrig haft obetalda skulder (jag lånar aldrig pengar av folk), jag har alltid haft jobb. Allt är ju offentlig uppgift, så det är bara att kontrollera. Jag har heller aldrig missat en deadline i hela min 20-åriga karriär.
OCH jag gör alltid tvärtemot. Säger "alla andra" att jag bör göra på ett sätt så väljer jag automatiskt det där andra, det som väldigt få skulle gjort. Det skulle nämligen inte falla mig in att göra som "alla andra" tycker att man ska göra. Jag funkar inte så helt enkelt.
Jag driver två bolag, ett inom pr-branschen och ett inom förlagsvärlden, med bra omsättning OCH vinst. Så att en busig företagarstil fungerar. Prova får ni se! Börja med att göra allt tvärtom. Anställ en kreativ vildhjärna istället för han med slips och högt hårfäste. Bränn 100 000 istället för att lägga samma peng på en liten annons i Aftonbladet (ja Fi:s "kupp" generade ett pr-värde på en enorm summa med press över hela världen). Bravo!
Vi i mitt ena bolag valde att utmana hela bokbranschen hösten 2009 då vi - mitt i en arg debatt om bokens framtid - lanserade Sveriges första sms-bok och en operatör fick agera bokutgivare. Ack så provocerande för den stelbenta och gammeldags bokbranschen där man gjort som "man alltid gjort" och tänker fortsätta så. Hela vår kampanj genererade ett pr-värde i över fem miljoner kronor. Det fanns inte en tidning/media där vi inte fick utrymme. Bingo. Och detta tack vare lite vilda och framför allt snabba idéer.
Och ja, vi jobbar aktivt med att ta in människor som inte är vit svenne-banan, vi jobbar med Misa där vi hittat fina medarbetare med funktionshinder och plus att vi ofta jobbar med invandrare (som jag upplever är mycket bättre än svennarna, som har en tendens att vara lata).
Likriktning är det värsta jag vet. Normalt är det värsta jag vet. Minimalism är det värsta jag vet.
Bättre är onormalt, annorlunda, utmanande, nytt, modigt, vågat, trots, bus, humor, skoj. Maximalism! The more the merrier.
Ord som jag får rysningar av: kutym, konventionen, likriktning, "alla andra", ordning.
Fram för fler puckon, galningar, och kreativt kaos!
Linda Skugge, pr-konsult i Skugge&co och driver boksajten vulkan.se