Yttrande
2008-06-26
Diarienummer: 2008/0112
Kulturdepartementet
103 33 STOCKHOLM
Betänkande Värna språken – Förslag till ny språklag (SOU 2008:26)
Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, är central förvaltningsmyndighet för samordningen av arbetet inom det handikappolitiska området. Vår roll är att ha ett övergripande perspektiv på frågor kring politikens utveckling och resultat. I detta ingår att vi utvärderar det handikappolitiska arbetet, förser regeringen med underlag och stödjer myndigheternas arbete med tillgänglighet och genomförande av politiken.
Sammanfattning
I Handisams remissvar tar vi upp de aspekter i betänkandet Värna Språken – förslag på ny språklag(SOU 2008:26) som vi tycker är av vikt ur ett funktionshindersperspektiv.
Handisam stödjer förslaget att det svenska teckenspråkets ställning ska regleras i lag och att det får en ställning som motsvarar de nationella minoritetsspråken. Handisam tycker att det är av största vikt att stärka de teckenspråkigas rättigheter och deras möjligheter att använda teckenspråket. För att understryka teckenspråkets identitetsskapande roll tycker föreslår vi ett mindre tillägg i paragraf 15.
Handisam stödjer förslaget att klarspråk ska användas i offentlig verksamhet. Att språket är vårdat, enkelt och begripligt underlättar för alla medborgare, men för många personer med funktionsnedsättning är det avgörande för att kunna ta till sig en text. Handisam tycker att utredningen också borde betonat vikten av att ge information på lättläst svenska.
Handisam tycker att utredningen har missat en viktig aspekt i betänkandet, nämligen rätten till punktskrift. Alla människor bör ha rätt till både ett talspråk och ett skriftspråk. Punktskrift är skriftspråket för personer med grav synnedsättning och bör därför regleras i lag. I Handisams remissvar finns ett tillägg till förslaget till språklag där rätten till punktskrift lyfts fram.
Det svenska teckenspråket
Handisam står bakom förslaget att det svenska teckenspråket ska jämställas med minoritetsspråken och att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket”. Det är, som även framkommer i utredningen, många människor i Sverige som har teckenspråket som sitt huvudspråk. Många är beroende av teckenspråk för att på ett fullgott sätt kunna kommunicera med andra. Det är viktigt att rätten till teckenspråk regleras i lag, inte minst med tanke på språkets grundläggande betydelse för enskilda individers möjlighet till social gemenskap.
I lagförslagets 15:e paragraf pratar man om att de som talar ett av minoritetsspråken tillhör en nationell minoritet medan döva och hörselskadade har behov av teckenspråk. Eftersom teckenspråket är en del av de dövas och hörselskadades identitet och eftersom de tycker att de tillhör ett minoritetsspråk tycker vi att följande tillägg bör göras i paragraf 15 (tillägget är understruket):
§15 2. Döva och hörselskadade samt den som har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.
Klarspråk i offentlig verksamhet
Handisam stödjer förslaget om att språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Ett klart och tydligt språk underlättar för alla, men ur ett funktionshindersperspektiv är det extra viktigt. Att språket är enkelt och begripligt är en förutsättning för att till exempel personer med läs- och skrivsvårigheter ska ha möjlighet att ta del av informationen. Det är dessutom av största vikt för många personer som har kognitiv funktionsnedsättning. Många med till exempel utvecklingsstörning behöver ha informationen på lättläst svenska för att kunna ta den till sig.
Lättläst svenska har ännu större krav på sig på att vara enkel och tydlig än klarspråk. Eftersom många personer med läs- och skrivsvårigheter behöver ha lättläst information tycker Handisam att utredningen borde ha uppmärksammat vikten av att ha information på lättläst svenska.
Rätten till punktskrift
Handisam tycker att det är en brist att punktskrift inte inkluderas i lagförslaget. Alla människor bör ha rätt till både ett talspråk och ett skriftspråk. I Sverige finns ca 10 000 personer med så grav synnedsättning att det är omöjligt för dem att läsa en skriven text . Dessa personer kan kommunicera muntligt med andra med hjälp av det svenska språket men behöver, liksom alla människor, få rätt till ett skriftspråk. I Sverige finns det även 1300 dövblinda personer . För den här gruppen är punktskrift ofta den enda möjlighet att själständigt, utan hjälp från andra, kommunicera och ta del av information.
Den tekniska utvecklingen har gett nya möjligheter för många personer med synnedsättning att ta del av information. Det går nu att förstora text på datorn och att få text uppläst via talsyntes. För personer som kan punktskrift finns det även möjlighet att läsa text på datorn via en punktskriftsdisplay. Den här utvecklingen är viktig och måste prioriteras högt även framöver. Men den nya tekniken kan aldrig ersätta behovet av ett eget skriftspråk, utan ska istället ses som ett komplement. Det finns flera orsaker till det. Först och främst är det inte all information som är digitaliserad och som därigenom går att ta del av via den nya tekniken. Dessutom föredrar många att få läsa texten själv, inte att få texten uppläst.
Punktskrift, eller Braille, är skriftspråket för personer med grav synnedsättning. Det är genom att ha tillgång till ett skriftspråk vi alla lär oss stava, lär oss uttrycka oss i skrift och har möjlighet att föra anteckningar. Genom att skriva egna texter utvecklar vi vårt språk, blir bättre på att argumentera och strukturera information. Det i sin tur ökar möjligheten att göra sin röst hörd, vilket leder till större möjlighet att påverka både sin egen situation och samhället vi lever i. Ska personer med grav synnedsättning nå full delaktighet i samhället, som är ett av målen i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, måste de få rätt till skriftspråk.
Varför punktskrift bör inkluderas i lagförslaget
Det finns flera olika anledningar till att Handisam anser att rätten till punktskrift för personer med grav synnedsättning bör inkluderas i lagförslaget. Många av de resonemang kring språk och dess betydelse som tas upp i betänkandet Värna språken – förslag till ny språklag kan även ses som argument för att inkludera punktskrift i lagförslaget. Det rör frågor som attityd, diskriminering, delaktighet och personlig identitet. Ytterst är det en fråga om demokrati.
En fråga om attityder
”Språkstatus är ytterst en fråga om attityder till språk. När det gäller teckenspråk är det en fråga om den attityd till döva och hörselskadade som finns i samhället och om den inställning olika maksfärer i samhället haft och har till teckenspråk som språk. Normen för vad som betraktas som normalt utgår från att de flesta människor är hörande och använder talande språk”.
Ur Värna språken – förslag till ny språklag, sid 133.
Handisam håller med om att språkstatus handlar om attityder till ett språk. I citatet ovan diskuteras attityden till teckenspråk samt till döva och hörselskadade. Samma resonemang gäller för skriftspråket punktskrift och samhällets syn på personer med grav synnedsättning. Normen, ”det normala”, är idag svartskrift, det vill säga texter som är avsedda att läsas med ögonen. Taktil skrift, det vill säga text som är uppfattbar med känsel, är alltså avvikande från normen. Genom att rätten till punktskrift stadgas i lag, höjs dess status.
En fråga om diskriminering
”Strukturell diskriminering syftar på samhällets institutionella ordning, normer och organisationsformer som indirekt och oftast oavsiktligt diskriminerar såväl enskilda personer som grupper med annat språk eller annan bakgrund än majoritetssamhället. Denna strukturella diskriminering tenderar att legitimera och normalisera indirekta former av negativ särbehandling […] Detta slag av systematisk över- och underordning drabbar människor med annan etnisk bakgrund i det svenska samhället, men även personer med funktionshinder.[…] Diskriminering är ett användbart begrepp för att förstå de faktorer som ligger till grund för dövas krav på lagstiftning till skydd för teckenspråket, såväl döva och deras språk har nedvärderats. […] Bristen på respekt för deras behov av utbildning, information och skilda former av samhällsstöd på teckenspråk är den grund mot vilken kraven på lagstiftning till skydd för teckenspråk måste förstås.”
Ur Värna språken – förslag till ny språklag sid 134.
Personer med funktionsnedsättning utsätts ofta för strukturell diskriminering som beskrivs ovan. Det stämmer att döva personer diskriminerats och diskrimineras i det svenska samhället och behovet av lagstiftning är stort och viktigt. På liknande sätt diskrimineras även personer med grav synnedsättning. Det är viktigt att motverka denna strukturella diskriminering och se punktskriftens betydelse i utbildning, i att ta del av information och när det gäller att ha möjlighet att kunna delta aktivt i samhällslivet.
En fråga om delaktighet och personlig identitet
”Språket är en viktig del av vår kulturella tillhörighet och av den personliga identiteten. Språket är också viktigt för känslan av att tillhöra en grupp. I modersmålet finns våra rötter. Genom språket kan vi gestalta omvärlden, uttrycka behov och känslor, ta in och förmedla information och kunskap.”
Ur Värna språken – förslag till ny språklag sid 134.
”Utskottet betonade också att språket är ett hjälpmedel för människor att få inflytande över den egna tillvaron och över samhället i stort samtidigt som det är en källa till kunskap och glädje. ”
Ur Värna språken – förslag till ny språklag sid 52.
Citaten ovan ger exempel på språkets betydelse för den enskilde. Ett språk består oftast av både tal och skrift, utestängs man från den ena delen får det stora konsekvenser för individen. En stor del av den information vi dagligen tar del av och diskuterar, får vi via det skrivna ordet. Genom att inte ha rätt till ett skriftligt språk minskar inflytandet över sitt eget liv och över samhället i stort för personer med synnedsättning. Dessutom nekas de en källa till kunskap och glädje.
En fråga om demokrati
”För samhället är tillgången till information på ett språk som var och en förstår ytterst en demokratifråga. ”
Ur Värna språken – förslag till ny språklag sid 40.
”Det betonades även att tillgången till språk är en förutsättning för en levande demokrati där medborgarna deltar i det offentliga samtalet och i skilda sammanhang gör sina röster hörda.”
Ur Värna språken – förslag till ny språklag sid 66.
Att ha rätt till både ett talspråk och ett skriftspråk är ytterst en fråga om demokrati. Personer som inte kan tillgodogöra sig skriftlig information och nekas rätten till eget skriftspråk kan inte lika enkelt delta i det offentliga samtalet.
Stöd i FN:s konvention
Frågan om punktskrift har fått ökad tyngd och aktualitet genom att den också särskilt tas upp i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Främst tas denna fråga upp i artiklarna 9, 21 och 24.
I artikel 9 om tillgänglighet står bland annat ”För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till […] information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik”.
I artikel 21 om Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information står bland annat att ”Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva yttrandefriheten och åsiktsfriheten, inklusive friheten att söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer på lika villkor som andra och genom alla former av kommunikation”.
I artikel 24 om utbildning står bland annat ”konventionsstaterna ska göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att lära sig praktiska och sociala färdigheter för att underlätta deras fulla och likvärdiga deltagande i utbildning och som samhällsmedlemmar. I detta syfte ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder bl.a. för att a) underlätta inlärning av punktskrift, alternativ skrift, förstorande och alternativa former, medel och format för kommunikation samt rörelse och orienteringsförmågan och underlätta kamratstöd och mentorskap. […] c) säkerställa att utbildning av personer, särskilt av barn med synskada eller dövblindhet eller som är döva eller hörselskadade, ges på de mest ändamålsenliga språken, formerna och medlen för kommunikation för den enskilde och i miljöer som maximerar akademisk och social utveckling.”
Tänkbara positiva konsekvenser
Det är viktigt att höja punktskriftens status genom att inkludera den i den nya språklagen. Det bör vara lika själklart för dövblinda och för personer med grav synnedsättning att ha ett skriftspråk som det är för alla andra.
Genom att höja punktskriftens status ökar förståelsen både för situationen för personer med grav synnedsättning och för deras skriftspråk. Idag lär sig många barn teckenspråk i skolan och det är även ofta ett ämne som kan väljas som tillval. Höjs punktskriftens status är ett tänkbart scenario att barn framöver även lär sig grunderna för punktskrift i skolan och kan välja punktskrift som tillval.
Idag finns inget statligt stöd för föräldrar, syskon och övrig släkt till barn med grav synnedsättning som vill lära sig punktskrift. Det är istället upp till varje landsting att erbjuda kurser vilket innebär att innehåll och omfattning varierar kraftigt. Får anhöriga rätt att lära sig sitt barns skriftspråk kan de vara mer aktiva i sitt barns lärande. De kan till exempel märka upp saker i hemmet med punktskrift när barnet ska lära sig bokstäver och senare att läsa. Att kunna märka upp saker underlättar även barnets vardag, till exempel märkning av vilka kläder som ligger var. Att kunna punktskrift är även en förutsättning när föräldrar ska hjälpa till med läxläsning.
Grava synskador drabbar personer i alla åldrar. Även vuxna med grav synnedsättning måste få rätt till undervisning i punktskrift. För personer i yrkesverksam ålder är tillgång till undervisning av punktskrift av avgörande betydelse för att göra en återgång till arbete möjlig. Men även för icke yrkesverksamma personer är tillgång till undervisning i punktskrift viktig eftersom den har en stor betydelse för synskadade människors livskvalitet.
Om rätten till punktskrift stadgas i lag kommer det även underlätta att få ut handlingar i punktskrift från till exempel statliga myndigheter vilket man har rätt till enligt förordning 2001:526 om statliga myndigheters genomförande av handikappolitiken.
Förslag till tillägg till § 6 och § 15
För att inkludera rätten till punktskrift i förslaget till språklag presenteras nedan ett förslag till tillägg till § 6 (ny text är understruken):
6§ Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas i både tal och skrift, till vilken också räknas den svenska punktskriften.
För att inkludera rätten till punktskrift i förslaget till språklag samt att understryka teckenspråkets identitetskapande roll presenteras nedan förslag till tillägg till § 15 (ny text är understruken):
15 § Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska i både tal och skrift, till vilken också räknas den svenska punktskriften. Därutöver ska
1. den som tillhör en nationell minoritet ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket,
2. döva, hörselskadade samt den som har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.
Den som har ett annat modersmål än de språk som anges i första stycket ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål.
Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Carl Älfvåg. Anna-Klara Mehlich har varit föredragande. Gruppchef Ola Balke har deltagit i handläggningen.
Handisam
Carl Älfvåg Anna-Klara Mehlich
Generaldirektör Utredare