Yttrande
2009-05-28
Diarienummer: 2009/32
Justitiedepartementet
103 33 STOCKHOLM
Remissvar angående "Aktiv väntan – asylsökande i Sverige"
Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, är central förvaltningsmyndighet för samordningen av arbetet inom det handikappolitiska området. Handisam främjar ett strategiskt och effektivt genomförande av den nationella handikappolitiken. Bland annat ansvarar Handisam för att övergripande samordna genomförandet av handikappolitiken samt stödja, aktivt stimulera och förmå aktörer på olika nivåer i samhället att beakta de handikappolitiska målen i sin verksamhet.
Handisam har granskat betänkandet ur ett handikappolitiskt perspektiv.
Handisams synpunkter
Sammanfattning
Handisam vill i rapporten se en konsekvensanalys ur ett rättighetsperspektiv med särskilt fokus på asylsökande med funktionsnedsättning.
När det gäller svenskundervisning vill Handisam att personer med funktionsnedsättning ges likvärdiga förutsättningar att studera som övriga asylsökande. Det innebär att ansvaret för specialpedagogiska stödet till lärarna måste förtydligas samt att tillgången till nödvändiga läromedel och hjälpmedel försäkras.
För att möjligheten att praktisera på arbetsmarknaden ska bli verklighet för asylsökande med funktionsnedsättning krävs att de får extra stöd, tillgång till arbetstekniska hjälpmedel och personlig assistent.
Handisam håller med utredaren om att kommunernas ansvar för sociala insatser måste förtydligas. Däremot anser Handisam att vissa insatser enligt LSS ska vara aktuella och menar att dessa insatser kan ses som ”mer akuta sociala insatser” eftersom de berör grundläggande behov.
Generellt
Det är positivt att utredaren har gjort analys utifrån ett barnperspektiv och att det där nämns möjligheten till specialpedagogiska insatser. Utöver det vill Handisam se att rapporten innehåller en konsekvensanalys utifrån ett rättighetsperspektiv med särskilt fokus på personer med funktionsnedsättning. Det är särskilt viktigt eftersom Sverige i början av 2009 har ratificerat FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen förtydligar vad som särskilt måste beaktas för att personer med funktionsnedsättning ska ha lika rättigheter som övrig befolkning. För att efterlevnaden av den nyligen ratificerade konventionen ska kunna följas måste förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att ta del av sina rättigheter särskilt analyseras.
I Folkhälsoinstitutets folkhälsoenkät framgår det att det är runt 20 % i befolkningen mellan 16 och 84 år som har någon funktionsnedsättning, och bland asylsökande är andelen troligtvis ännu större. Självfallet finns det även flickor och pojkar med funktionsnedsättning och det får absolut inte glömmas bort. I begreppet funktionsnedsättning ingår både fysiska, psykiska och kognitiva funktionsnedsättningar. Det är en stor grupp och därför viktigt att beakta de individuella förutsättningarna för personer i denna grupp i planeringen av hela asylprocessen.
4.3.4 Undervisning i svenska, praktik och annan sysselsättning och Särskilt om undervisning i svenska s. 112-116
Statskontorets utvärdering av SFI från i höstas visar också på att det finns problem för personer med funktionsnedsättning att fullfölja sina studier på grund av brister i särskilt stöd och tillgänglighet.
Det är därför viktigt att Skolverket också får i uppdrag att utreda vilken instans som ansvarar för det specialpedagogiska stödet till lärare som ska undervisa i svenska för asylsökande. Den utredningen bör också klargöra hur läromedel på alternativa media ska kunna levereras med kort varsel.
Idag har asylsökande bara rätt till ”akuta” hjälpmedel och om personen ifråga ska studera är dessa grundläggande hjälpmedel inte tillräckliga. Det leder till att personen inte kan tillgodogöra sig utbildningen. Hjälpmedelsförsörjningen vid utbildning för asylsökande är något som måste få en lösning så att personer med funktionsnedsättning kan delta i undervisning på lika villkor.
Särskilt om praktik och annan sysselsättning s. 116-121
Arbetslösheten är högre bland personer med funktionsnedsättning än övriga befolkningen och arbetslösheten hos personer med annan etnisk bakgrund är också högre än övrig befolkning. Med bakgrund av det håller Handisam med utredaren om att det är viktigt att asylsökande kommer in snabbt på arbetsmarknaden. Det innebär att det måste skapas likvärdiga förutsättningar att praktisera, vilket innebär att asylsökande med funktionsnedsättning måste få tillgång till extra stödåtgärder.
Det innebär också att frågan om ansvaret för arbetstekniska hjälpmedel och utbildning i att använda dessa bör lösas på ett sådant sätt att asylsökande med funktionsnedsättning kan praktisera på samma villkor som andra. För många personer med funktionsnedsättning är den personliga assistansen en förutsättning för att kunna arbeta. Om möjligheten till assistans inte finns, vilket utredning föreslår, kan inte personen med funktionsnedsättning arbeta eller praktisera.
7.2 Överväganden och förslag s. 181
Handisam håller med utredaren om att kommunernas ansvar för sociala insatser måste förtydligas.
Handisam anser att asylsökande medvissa funktionsnedsättningar ska kunna få insatser enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387). Handisam menar att vissa av insatserna enligt LSS ska ses som ”mer akuta sociala insatser” eftersom de berör grundläggande behov och är förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhället.
Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Carl Älfvåg. Anna Dahlberg har varit föredragande.
Handisam
Carl Älfvåg Anna Dahlberg
Generaldirektör Utredare