8

Återanvändning av hissar och större installationer

Yttrande
2010-01-11
Diarienummer: 2009/0106
 

Socialdepartementet
103 33 STOCKHOLM

 

 

REMISSVAR
Boverkets uppdrag om återanvändning av hissar och större installationer finansierade med bostadsanpassningsbidrag

 

Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, arbetar med att samordna handikappolitiken i Sverige. Handisam är en stabsmyndighet som rapporterar direkt till regeringen. Myndigheten arbetar för ett samhälle där alla kan delta jämlikt oavsett funktionsförmåga.

 

Regeringen vill ha synpunkter på remissen.

 

Sammanfattning av Handisams synpunkter

  • Handisam är i princip positiv till återanvändning på frivillig väg, men det behövs tydliga råd och anvisningar från Boverket så att kommunerna kan förebygga att tillgång till begagnade produkter inte styr valet av lösning inför nya bostadsanpassningar.
  • Handisam anser att man i rapporten ska använda de begrepp som föreslås av Socialstyrelsen och undvika ”funktionsnedsatta” och ”funktionshindrade”.
  • FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning artikel 9 om tillgänglighet anger bland annat att ändamålsenliga åtgärder ska användas för att säkerställa att personer med nedsatt funktionsförmåga får tillgång till bland annat den fysiska miljön på samma villkor som andra. Konventionen ska implementeras och kan även vägleda Boverket och kommunerna i deras arbete med återanvändning av hissar och större installationer finansierade med bostadsanpassningsbidrag.

Handisams synpunkter

Rapporten är välskriven och vrider och vänder på frågan om hur man ska hantera bostadsanpassningar i form av större installationer som hissar, ramper, dörröppnare o dyl. Enkätundersökningen som skickades till kommunerna klargör problematiken ytterligare. Att en fastighetsägare blir ägare av produkten enligt Jordabalken om den byggs in i fastigheten trots att det är individen som får bidraget komplicerar bilden.

 

Handisam menar att det är ett problem när t ex bostadsrättsföreningar kan säga nej till en bostadsanpassning, t ex trapphiss för att de tycker den förfular byggnaden. Tydligare råd och anvisningar behövs från Boverket för att påverka så att bostadsrättsinnehavaren får installera den anpassning personen behöver. I de fall där t ex bostadsrättsföreningen är tveksam behövs bidrag för återanpassning av fastigheten när behovet hos individen upphört.

 

Efter den argumentation som för i utredningen förefaller ändå en frivillig återlämning som det bästa alternativet. Genom att kommunen utrycker en viljeyttring att få kunna återanvända vissa produkter och att det finns tydliga råd och anvisningar hur detta ska gå till och att detta får stöd i lagstiftningen verkar det vara den mest lämpliga lösningen. Vilket även utredningen föreslår.

 

Ur ett individ- och medborgarperspektiv ska det vara tydligt att kommunen i första hand tar tillbaka produkter som inte längre används. I vårt återvinningssamhälle ska resurser inte slösas i onödan. Budskapet ska vara tydligt. Samtidigt ska de återanvända produkterna vara säkra och användbara så att individen får den anpassning som behövs för att leva ett så självständigt liv som möjligt.

 

Utredningen anser det vara ett problem att hålla register över återlämnade produkter men Handisam har svårt att se det som något problem i dagens digitaliserade samhälle. Numera har många butiker digitaliserade lager som finns tillgängliga på nätet för privatpersoner att söka i. Ett sådant register ska även kunna hållas av kommunerna över återlämnade produkter. Vinster skulle exempelvis kunna göras om närliggande kommuner samarbetar över kommungränserna. Även lagerhållningen skulle kunna samordnas.

 

Handisam är i princip positiv till återanvändning på frivillig väg, men det behövs tydliga råd och anvisningar från Boverket så att kommunerna kan förebygga att tillgång till begagnade produkter inte styr valet av lösning inför nya bostadsanpassningar.

 

Termer

I utredningen har termen ”funktionsnedsatta” används lite slentrianmässigt i hela rapporten dessutom används terment ”funktionshindrade” i konsekvensanalysen. Handisam anser att man i hela rapporten ska använda de definitioner som Terminologirådet hos Socialstyrelsen har beslutat den 4 oktober 2007 beträffande ett antal termer på det handikappolitiska området. Lämpligare uttryck är ”personer med funktionsnedsättning” eller ”personer med nedsatt funktionsförmåga” eftersom det är individen som ska stå i fokus och inte individens bristande funktionsförmåga.

 

I proposition (2008/09:28 Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning) som föregick Riksdagsbeslutet att Sverige skulle tillträda FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning står att konventionens terminologi bör få genomslag i lagstiftningen efter hand, det vill säga i samband med att lagar ändras eller tillkommer.

 

FN:s konvention

I sammanhanget vill Handisam särskilt hänvisa till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen gäller i Sverige sedan den 14 januari 2009. Den 26 november 2009 tog EU:s ministerråd beslut om att EU ska tillträda FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I artikel 9 fastslås följande:

 

"För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna /…/ vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (IT) och system samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden. Dessa åtgärder, som ska innefatta identifiering och undanröjande av hinder och barriärer mot tillgänglighet, ska bl.a. -a) gälla byggnader, vägar, transportmedel och andra inom- och utomhusanläggningar, däribland skolor, bostäder, vårdinrättningar och arbetsplatser, samt -b) information, kommunikation och annan service, däribland elektronisk service och service i nödsituationer./…/”

 

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Carl Älfvåg. Utredare Birgitta Mekibes har varit föredragande.

 

Handisam


Carl Älfvåg                                                     Birgitta Mekibes
Generaldirektör                                              Utredare

    
     

Senast uppdaterad 2011-10-27 Till sidans överkant