8

Bättre regler för elektronisk kommunikation

Yttrande
2010-11-27
Diarienummer: 2010/0084

 

Näringsdepartementet
103 33 STOCKHOLM

 

Bättre regler för elektroniska Kommunikationer (Ds 2010:19)

Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, arbetar med att samordna handikappolitiken i Sverige. Handisam är en stabsmyndighet som rapporterar direkt till regeringen. Myndigheten arbetar för ett samhälle där alla kan delta jämlikt oavsett funktionsförmåga.

 

Sammanfattning

  • Handisam anser att detta är en brist att skärpningen kring samråd om konsumenters rättigheter i artikel 33 i USO-direktivet inte omnämns i promemorian.
  • Handisam anser att tillgänglighet och användbarhet för användare med funktionsnedsättning, äldre användare och användare med särskilda sociala behov ska lyftas fram i portalparagrafen i lagen om elektronisk kommunikation, LEK, både avseende konkurrens och för att främja medborgarnas intressen.
  • Handisam anser att de möjligheter som finns för att avsätta spektrumutrymme för att skapa tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning bör utnyttjas.
  • Handisam anser att det bör förtydligas hur artikel 7.3 i USO-direktivet ska införlivas i svensk rätt.
  • Handisam tillstyrker att det ställs krav på att uppgifterna i avtalsinnehåll ska vara tydliga, heltäckande och lättillgängliga. Handisam noterar dock att ordet ”form” har uteslutits i lagförslaget. Detta är en brist som bör åtgärdas.
  • Handisam anser att bestämmelserna om information i Artikel 21.1 ska införlivas i 5 kap. 17 § även i den delen som avser att informationen ska offentliggöras i en tydlig, heltäckande och lättillgänglig form.
  • Handisam stödjer förslaget att det ska föras in ett bemyndigande för regering och regleringsmyndighet om på vilket sätt skyldigheterna för företagen som tillhandahåller allmänt tillgängliga kommunikationstjänster ska ta hänsyn till behov hos personer med funktionsnedsättning att få tillgång på samma sätt som flertalet slutanvändare.
  • Handisam anser att det bör anges i propositionen att det i PTS:s ansvar ingår att samverka med hjälpmedelsförskrivande myndigheter och Hjälpmedelsinstitutet för att främja en framtidssäker tillgång till terminalutrustning som möjliggör elektroniska kommunikationstjänster för personer med funktionsnedsättning.
  • Handisam anser att det är först när utvecklingsprojekten om larmtjänster lett till ordinarie verksamhet som direktivets krav kan anses uppfyllda.
  • Handisam anser att frågan om att skapa tillgängliga och användbara televisionstjänster är en viktig demokratifråga som kräver ett samarbete mellan berörda departement, myndigheter, branschen och slutanvändarnas organisationer. Det är viktigt att regeringen främjar sådana samarbeten över sektorsgränserna.

Allmän synpunkt

Artikel 33 i USO-direktivet bl.a. om samråd med och hänsyn till synpunkter från slutanvändare om frågor som rör konsumenters rättigheter, inbegripet personer med funktionsnedsättning, har skärpts. Detta kommenteras inte i promemorian. Handisam anser att detta är en brist och vill också i sammanhanget hänvisa till Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och artikel 4:3.

 

3. Mål och regelprinciper

I artikel 8 i ramdirektivet slås regelmyndigheternas ansvar för främjande fast. Målgrupperna har vidgats från användare med funktionsnedsättning till också äldre användare och användare med särskilda sociala behov. Detta gäller både konkurrens (punkt 2a) och medborgarnas intressen (punkt 4e). Inga ändringar föreslås i lagen om elektronisk kommunikation, LEK, eftersom portalparagrafen redan omfattar alla. Handisam delar inte denna bedömning och anser att tillgänglighet och användbarhet för användare med funktionsnedsättning, äldre användare och användare med särskilda sociala behov ska lyftas fram i portalparagrafen, både avseende konkurrens och för att främja medborgarnas intressen. Detta bör också återspeglas i PTS instruktion och eventuellt i regleringsbrev.

 

Skälen för Handisams förslag är följande. Målgruppens utvidgning motsvaras av grupper som riskerar att inte kunna dra nytta av de fördelar som den tekniska utvecklingen ger, och därmed inte ges möjlighet att inkluderas på lika villkor. Den gällande portalparagrafen har sin betoning på konkurrens och samhällsomfattande tjänster. Främjandet av medborgarnas intressen lyfts inte fram. I ändringsdirektivets skäl 22 motiveras varför de särskilda grupperna ska beaktas med hänvisning till mänskliga rättigheter, t.ex. konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Handisam vill här peka på konventionens allmänna åtagande i artikel 4:1f om att främja det universellt utformade i forskning, utveckling och normering och 4:1g om informations- och kommunikationsteknik.

Den nya bestämmelsen i punkt 4g om att främja för slutanvändare går enligt Handisams uppfattning längre än öppenhet på Internet eller ”nätneutralitet” som anges i promemorian. Det kan också handla om att informera och utbilda slutanvändare eller att verka för högre användbarhet av olika tillämpningar. Genom att välja den lösning som Handisam föreslagit ovan med en ny skrivning i portalparagrafen i LEK bör även detta ansvar att främja medborgarnas intressen anses omfattas av den svenska regleringen.

 

4. Frågor om användning av radiosändare

Framtida konkurrens om frekvensutrymme kan försvåra möjligheterna att via vissa frekvenser skapa lösningar som skulle kunna förbättra tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning.

 

I skäl 73 i ändringsdirektivet öppnas det upp möjligheter att kunna utfärda auktorisationer för experimentell användning av spektrum. Detta kommenteras inte i promemorian.

 

Handisam anser att de möjligheter som finns för att avsätta spektrumutrymme för att skapa tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning bör utnyttjas.

 

7.3.2 Ändringar av de samhällsomfattande tjänsterna

Handisam tillstyrker förslaget till ändringar i 5 kap. 1 § 5 p LEK. I samband med ändringen bör ordet ”funktionshindrade” i 5 kap. 1 § 6 p ändras till ”personer med funktionsnedsättning”. Detta till följd av uttalandena i propositionen om ratificering av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, prop. 2008/09:28, avsnitt 3.2.1.

 

I promemorian noteras att artikel 7.3 i USO-direktivet är ny. Bestämmelsen går ut på att främja efterlevnaden av europeiska standarder eller specifikationer eller om sådana saknas internationella. Det saknas en bedömning av hur detta stadgande ska införlivas i den svenska regleringen. Handisam anser att det bör förtydligas hur artikel 7.3 i USO-direktivet ska införlivas i svensk rätt.

 

7.6.2 Avtalsinnehåll

Handisam tillstyrker klargörandena om vad ett avtal mellan slutanvändaren och den som tillhandahåller tjänster ska innehålla i enlighet med artikel 20 i USO-direktivet. Handisam tillstyrker dessutom att det ställs krav på att uppgifterna ska vara tydliga, heltäckande och lättillgängliga. Handisam noterar dock att ordet ”form” har uteslutits i lagförslaget. Detta är en brist som bör åtgärdas.

 

7.6.3 Insyn och offentliggörande av information

Handisam anser att bestämmelserna i Artikel 21.1 ska införlivas i 5 kap. 17 § även i den delen som avser att informationen ska offentliggöras i en tydlig, heltäckande och lättillgänglig form.

Detta skulle möjliggöra, såsom direktivet anger, att PTS gav tydligare tilläggskrav avseende i vilken form sådan information ska offentliggöras.

 

7.7.1 Krav på företag som tillhandhåller allmänt tillgängliga kommunikationstjänster

Handisam stödjer förslaget att det ska föras in ett bemyndigande för regering och regleringsmyndighet om på vilket sätt skyldigheterna för företagen som tillhandahåller allmänt tillgängliga kommunikationstjänster, ska ta hänsyn till behov hos personer med funktionsnedsättning att få tillgång på samma sätt som flertalet slutanvändare.

 

I promemorian uttrycks det oklart vad som avses när det förklaras att bestämmelsen inte innebär …”att leverantörer ska kunna åläggas att ta fram eller särskilt anpassa elektroniska kommunikationstjänster till de behov som personer med funktionsnedsättning har.”

 

Handisam kan förutse behov av föreskrifter t.ex. för att möjliggöra text- och bildtelefoni på lika villkor i näten. Det kan också med den tekniska utvecklingen uppstå nya behov av förtydligande föreskrifter. Regeringen bör därför i förarbetena till lagändringarna uttrycka sig mindre oklart och redovisa klart om det finns behov av undantag och i så fall varför.

 

7.7.2 Främja tillgången på terminalutrustning

I promemorian görs bedömningen att PTS arbete är tillräckligt för att leva upp till direktivets krav på att medlemsstaterna ska främja tillgången till terminalutrustning som möjliggör elektroniska kommunikationstjänster för personer med funktionsnedsättning. Handisam delar inte helt denna uppfattning.

 

Vid sidan av PTS arbete tillhandahåller landstingen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen terminalutrustning som hjälpmedel. Av PTS instruktion framgår att de har ett särskilt ansvar att vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter för att de funktionshinderspolitiska målen nås.

 

Handisam anser att det bör anges i propositionen att det i PTS:s ansvar ingår att samverka med hjälpmedelsförskrivande myndigheter och Hjälpmedelsinstitutet för att främja en framtidssäker tillgång till terminalutrustning som möjliggör elektroniska kommunikationstjänster för personer med funktionsnedsättning.

 

7.9 Larmtjänster

I promemorian konstateras att Sverige genom att PTS driver och deltar i utvecklingsprojekt har levt upp till direktivets krav om att användare med funktionsnedsättning ska ha likvärdigt tillträde till larmnummer som andra slutanvändare. Handisam delar inte denna uppfattning. Det är först när utvecklingsprojekten lett till ordinarie verksamhet som direktivets krav kan anses uppfyllda.

 

12.2 Vissa radio- och tv-frågor

Handisam kan konstatera att ramdirektivets bestämmelse om vidaresändningsplikt är fel översatt. Det talas om ”interaktiva” televisionstjänster, det engelska ordet som översatts är ”interoperable”. Med detta blir betydelsen annorlunda. Främjandearbetet ska således syfta till att skapa interoperabla televisionstjänster. Med dagens utveckling där mer och mer information direkt i anknytning till program ges i andra kanaler än den direkta sändningen blir denna skillnad betydelsefull.

 

Handisam anser att frågan om att skapa tillgängliga och användbara televisionstjänster är en viktig demokratifråga som kräver ett samarbete mellan berörda departement, myndigheter, branschen och slutanvändarnas organisationer. Det är viktigt att regeringen främjar sådana samarbeten över sektorsgränserna.

 

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Carl Älfvåg. Utredare Hans von Axelson har varit föredragande.

 

 

Carl Älfvåg                                                   Hans von Axelson
Generaldirektör                                            Utredare

Senast uppdaterad 2011-10-27 Till sidans överkant