Yttrande
2010-02-18
Diarienummer: 2010/0010
Näringsdepartementet
103 33 STOCKHOLM
Remissvar på utkast av lagrådsremissen Ny Kollektivtrafiklag
Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, arbetar med att samordna handikappolitiken i Sverige. Handisam är en stabsmyndighet som rapporterar direkt till regeringen. Myndigheten arbetar för ett samhälle där alla kan delta jämlikt oavsett funktionsförmåga.
Sammanfattning
- Handisam anser att lagrådsremissen på ett tydligt sätt ska ange vikten av att den regionala kollektivtrafikmyndigheten skapar och ställer krav på tillgänglighet.
- Handisam anser att användningen av orden funktionshinder och funktionsnedsättning är inkonsekvent i utkastet till lagrådsremissen. På många ställen där det står funktionshinder ska det i stället stå funktionsnedsättning.
- Handisam anser att skyldigheten att lämna information måste resultera i information som gör att den enskilde resenären själv kan avgöra om hela resan inklusive terminalerna för på- och avstigning är tillgänglig. Informationen ska vara ständigt aktuell och läsbar även för personer med funktionsnedsättning.
- Handisam anser att orden ”verka för” är alltför svaga i förhållande till behovet för att nå tillgänglighet tillräckligt snabbt och i förhållande till att det är en mänsklig rättighet att få tillgång till transporter på lika villkor som andra.
- Handisam anser att den regionala kollektivtrafikmyndigheten ska ges tungt vägande skäl för att successivt öka kraven på tillgänglighet även på övriga linjer och bytespunkter där tillgänglighet brister. De skälen bör tydligt anges.
- Handisam anser att uppgiften föreskriftsrätt gällande informations- och betalsystem ska ges till Trafikverket.
- Handisam anser att om teknik för att skapa tillgänglighet i kollektivtrafiken finns så ska den användas och efterfrågas av den regionala kollektivtrafikmyndigheten.
- Handisam anser att nationellt ansvarig tillsynsmyndighet (Trafikverket), om inget annat hjälper, ska kunna låta genomföra vissa åtgärder på bekostnad av kollektivtrafikföretaget.
Generella synpunkter
På fem ställen används texten ”tidssatta mål och åtgärder för handikappanpassning”. (Detta gäller till exempel avsnitt 10.6). Handisam inser att full tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning inte skapas över en natt men anser samtidigt att krav på full tillgänglighet måste kunna finnas med från början.
Handisam anser att utkastet på ett tydligare sätt ska ange vikten av att den regionala kollektivtrafikmyndigheten skapar och ställer krav på tillgänglighet. Full tillgänglighet måste finnas med som kvalitetskrav vid all utveckling av ny eller kompletterande kollektivtrafik. Väsentligt förbättrad tillgänglighet än den som finns måste vid varje rimligt tillfälle krävas för befintlig kollektivtrafik.
Den tillgänglighet som är nödvändig för många människor med funktionsnedsättning underlättar för många fler och är bra för alla. Förbättrad tillgänglighet innebär således förbättrad kvalitet för alla. Denna syn delas av regeringen enligt texten på sidan 83 i utkastet.
Avsnittsvisa synpunkter
6.2 Långsiktiga och trafikslagsövergripande trafikförsörjningsprogram
Användningen av orden funktionshinder och funktionsnedsättning är inkonsekvent i utkastet. Till exempel på sidan 46 angående ”Innehåll i och former för trafikförsörjningsprogram” står följande: ”Den regionala kollektivtrafikmyndigheten har ett övergripande ansvar att verka för att kollektivtrafiken anpassas så att den är tillgänglig för alla resenärsgrupper, inklusive personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. I trafikförsörjningsprogrammet ska redovisas tidssatta mål och åtgärder för hur anpassning av kollektivtrafiken ska ske med hänsyn till behov hos personer med funktionsnedsättning.”
En funktionsnedsättning är individuell. Funktionshinder är ett hinder i miljön, tjänsten eller varan. En person med nedsatt rörlighet är en person med funktionsnedsättning.
Den citerade texten bör i stället skrivas enligt följande:
”Den regionala kollektivtrafikmyndigheten har ett övergripande ansvar att verka för att kollektivtrafiken anpassas så att den är tillgänglig för alla resenärsgrupper, inklusive personer med funktionsnedsättning. I trafikförsörjningsprogrammet ska redovisas tidssatta mål och åtgärder för hur anpassning av kollektivtrafiken ska ske med hänsyn till behov hos personer med funktionsnedsättning.”
Sättet att använda orden funktionshinder respektive funktionsnedsättning bör ses över i hela utkastet. På många ställen där det står funktionshinder ska det i stället stå funktionsnedsättning.
9.2 Statens uppgifter samlas och preciseras
Handisam delar regeringens uppfattning om att statens uppgifter på kollektivtrafikområdet i möjligaste mån bör samlas på en enda myndighet.
Handisam delar därför regeringens syn på att ”det blir naturligt att ge det nya Trafikverket de uppgifter på kollektivtrafikområdet som inte naturligt faller på andra myndigheter.”
Handisam sympatiserar därför med utkastets text om att ”I fall där det är lika motiverat att ge en viss uppgift på kollektivtrafikområdet till Trafikverket som till någon annan myndighet avser regeringen att välja Trafikverket för att därmed koncentrera kompetensen och aktiviteterna i så hög utsträckning som möjligt.”
I avsnitt 9 anges att regeringen inte valt att ta ställning till vilken myndighet som ska ha föreskriftsrätt för gemensamma informations- och betalsystem. Detta ställningstagande tas i stället avsnitt 11.1 och 12.4. Ställningstaganden som går emot de synpunkter som framförs i avsnitt 9.
10.4 Gemensamma informations- och betalsystem
Skyldigheten att lämna information måste enligt Handisam resultera i information som gör att den enskilde resenären själv kan avgöra om hela resan inklusive terminalerna för på- och avstigning är tillgänglig. Därtill ska självklart informationen vara ständigt aktuell och läsbar även för personer med funktionsnedsättning.
10.6 Ett kollektivtrafiksystem för alla
Orden ”verka för” finns på 12 ställen i utkastet och används i flera olika sammanhang. Endast i avsnitt 10.6 anges orden ”verka för” som regeringens förslag. Handisam anser att orden ”verka för” är alltför svaga i förhållande till behovet för att nå tillgänglighet tillräckligt snabbt och i förhållande till att det är en mänsklig rättighet att få tillgång till transporter på lika villkor som andra. Mänskliga rättigheter kan inte jämställas med till exempel ”en tillfredsställande taxiförsörjning i länet”.
Handisam är överens med regeringen om att ”Behovet av åtgärder för att göra kollektivtrafiken användbar för personer med funktionsnedsättning är i grunden en demokratifråga” men det är mer än så. Det är även en mänsklig rättighet. Detta framgår klart av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen gäller för Sveriges del, som ju också nämns av i utkastet.
Den regionala kollektivtrafikmyndighetens ansvar att definiera vilka bytespunkter och linjer som ska vara fullt tillgängliga för alla resenärer innebär att ett antal övriga linjer och bytespunkter kommer att vara otillgängliga för en stor andel resenärer.
Handisam anser att den regionala kollektivtrafikmyndigheten ska ges tungt vägande skäl för att successivt öka kraven på tillgänglighet även på övriga linjer och bytespunkter där tillgänglighet brister. De skälen bör tydligt anges.
Ansvarsförhållandena för hållplatser och bytespunkter är komplext.
Handisam anser att det vore en fördel om den regionala kollektivtrafikmyndigheten ansvarar för nybyggnad, ombyggnad, drift och service av hållplatser och bytespunkter inom sin region. På så vis kan en kvalitetshöjning till gagn för alla resenärer påskyndas förutsatt att de regionala kollektivtrafikmyndigheterna ges starka skäl för att skapa den kvalitet som krävs för tillgänglighet.
11.1 Tillsyn (Se även 12.4)
Handisam delar regeringen grundsyn att de krav i lag som är trafikslagsspecifika till sin natur inte naturligt är kopplade till de krav som är viktiga från resenärssynpunkt, bland annat för personer med funktionsnedsättning. I kapitel 12.4 går regeringen tvärt emot det ovan sagda.
Handisam anser att uppgiften föreskriftsrätt gällande informations- och betalsystem ska ges till Trafikverket som i allt övrigt ges tillsynsrättigheter utifrån en helhetssyn. Handisam är förvånad över utkastets förslag om att uppgiften föreskriftsrätt gällande informations- och betalsystem ges till Transportstyrelsen i stället för till Trafikverket.
Utkastets förslag splittrar tillsynen över de uppgifter som måste fungera för att personer med funktionsnedsättning ska kunna resa med den allmänna kollektivtrafiken. Om en fördubbling av det allmänna kollektivtrafikresandet ska bli verklighet måste en stor del av de resor som görs av personer med funktionsnedsättning göras med allmän kollektivtrafik i stället för med färdtjänst. Detta förutsätter att såväl informations- och betalsystem som den fysiska miljön vid terminalerna och fordonen samt ombord- respektive avstigning kan fungerar att användas av personer med funktionsnedsättning.
Handisam anser att om teknik för att skapa tillgänglighet i kollektivtrafiken finns så ska den användas. Endast mycket starka skäl ska kunna anföras däremot. Detta ställningstagande får starkt stöd i att gällande lagar (lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik och förordningen (1980:398) om handikappanpassad kollektivtrafik) om en kollektivtrafiken tillgänglig för personer med funktionsnedsättning funnits i 30 år och ändå är det tydligt att oerhört mycket återstår.
Handisam anser att nationellt ansvarig tillsynsmyndighet (Trafikverket) behöver kraftfulla verktyg för att förverkliga målet om en kollektivtrafik som är tillgänglig och användbar för alla. Det är osäkert om att kunna hota med vite är tillräckligt i detta sammanhang. Det vore starkare om tillsynsmyndigheten, om inget annat hjälper, även kunde låta genomföra vissa åtgärder på bekostnad av kollektivtrafikföretaget.
För att resenären på ett tryggt sätt ska kunna åka kollektivt över länsgränserna får inte miljö- och tillgänglighetskrav skiljas åt i nämnvärd omfattning mellan olika län. Tillgängligheten måste fungera på hela resan. Därför måste kvalitetskraven angående tillgänglighet finnas att hämta från en nationell myndighet.
Beslut i detta ärende har fattats av stf generaldirektör ElseMarie Brisenhorn, utredare Sören Hansson har varit föredragande.
ElseMarie Brisenhorn Sören Hansson
Utvecklingschef, stf generaldirektör Utredare