PRESSMEDDELANDE FRÅN HANDISAM

Myndigheters tillgänglighetsarbete för personer med funktionsnedsättning går framåt, men alldeles för långsamt. Det visar en ny rapport från Handisam, myndigheten för handikappolitisk samordning.

– Sveriges myndigheter kommer inte att vara tillgängliga år 2010, trots att detta är målet i den nationella planen för handikappolitiken, säger Carl Älfvåg, generaldirektör på Handisam.

Lagstiftningen fastställer tydligt att myndigheter ska ta fram handlingsplaner för att systematiskt se till att verksamhet, information och kommunikation samt lokaler blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Några exempel på nödvändiga åtgärder är att information om myndigheten ska gå att få i punktskrift för synskadade, trappsteg och trösklar som hindrar rullstolsburna ska tas bort och det måste finnas utrustning som gör det möjligt att kommunicera med personer som har en hörselskada.   

Handisam har uppdraget att följa upp myndigheternas tillgänglighetsarbete. Trots att det bara är ett drygt år kvar innan den nationella planen för handikappolitiken löper ut har 89 av 289 myndigheter som svarat på en enkätundersökning inte en färdig handlingsplan för sitt tillgänglighetsarbete. Jämför detta med att endast 16 myndigheter uppgett att de inte har en jämställdhetsplan.

Årets resultat visar att myndigheterna inte heller har kommit tillräckligt långt i sitt inventeringsarbete. I undersökningen ingår här 209 myndigheter. Fortfarande har en av fem myndigheter inte alls eller till mindre än hälften inspekterat sina lokaler.

Ännu sämre ställt är det med inventeringen av skriftlig information, till exempel rapporter och broschyrer. Drygt tre av fem myndigheter har inte alls eller ofullständigt gått igenom den skriftliga informationen. Dessutom har två av fem myndigheter inte kontrollerat sina webbplatser för att ta reda på om de är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

– Resultatet är alarmerande eftersom vi i högsta grad lever i ett informationssamhälle där tillgången till information och möjligheten att kunna kommunicera är en förutsättning för att kunna ta personligt ansvar, säger Carl Älfvåg.