• Startsidan
• Om Handisam
• Vad Handisam gör
• Våra projekt och uppdrag
• Onödig ohälsa
• Nätverk och möten
•  Minnesanteckningar från möte den 22 april på Riksidrottsmuséet

Inledning

Gunilla Stillström, intendent på Riksidrottsmuseet, hälsar välkomna till dagen.

Ewy Thörnqvist , projektledare Onödig Ohälsa, berättar att projektet är ett regeringsuppdrag som gavs till Handisam. Uppdraget bygger på att sprida resultaten från rapporten ”Onödig Ohälsa” samt att skapa nätverk.

Magnus Wimmercranz, utredare på Statens Folkhälsoinstitut, presenterar några resultat från rapporten Onödig Ohälsa. Det är för övrigt den första undersökningen där man tittat på hälsan hos personer med funktionsnedsättning. Rapporten kom 2008 och bygger på uppgifter från 2007.

Onödig ohälsa

Hälsoläget bland personer med funktionsnedsättning

• Att så många har en funktionsnedsättning
• Att så många av dessa klassar sin hälsa som dålig
• Att en stor del av ohälsan är påverkbar (onödig =har inte med funktionsnedsättningen att göra)

Genomsnittet visar att 23 % av befolkningen mellan 16-84 år har en funktionsnedsättning.

Sammanfattning av rapporten Onödig Ohälsa (lättlästa versionen Sjuka i onödan)

• Betydligt färre arbetar
• Vanligare med diabetes, astma, högt blodtryck, inkontinens, mag- och tarmbesvär, svår värk
• Många har psykiska symptom (ångest, ängslan, stress, sömnbesvär, huvudvärk)
• Mer fetma och mer stillasittande
• Fler röker
• Fler har riskabla spelvanor

Fysisk aktivitet

• Stillasittande fritid 23 % (mot 10 % i övriga befolkningen)
• Fysisk aktiv minst 30 min/dag 55 % (mot 68 % i övrig befolkning)

Viktiga sociala faktorer som påverkar hälsan (ej rangordning)

• Delaktighet och inflytande
• Kultur
• Arbete och arbetsförhållanden
• Bra uppväxtförhållanden
• Utbildning
• Ekonomi
• Tillgång till hälsofrämjande aktiviteter
• Fysisk miljö

Är ohälsan onödig?

• En del av ohälsan har direkt samband med funktionsnedsättning, som ju i många fall beror på sjukdom eller skada
• Så mycket som en tredjedel av ohälsan har andra orsaker (går inte att koppla till funktionsnedsättningen). Orsaker som ekonomisk otrygghet, diskrimminering och brist på tillgänglighet.
• Den delen av ohälsan är påverkbar genom samhälleliga insatser
• Det betyder att ohälsan kan minskas genom att bl.a. förbättra de ekonomiska förutsättningarna, minska kränkande benmötande, öka det sociala deltagandet och förändra vissa levnadsvanor.

En mycket stor del av samhällets samlade ohälsa finns fortfarande hos personer med funktionsnedsättning.

Aktivt liv – en lönsam investering för individ och samhälle

Åsa L Norlin, forsknings- och utbildningsansvarig vid Utvecklingscentrum i Eskilstuna berättar, utifrån egen erfarenhet, om det aktiva livet.

Slutsatsen i rapporten konstaterar att mycket av ohälsan går att åtgärda. Innan rapporten Onödig Ohälsa kom ut tittade man på hur personer mådde och hur aktiva de var. Anledningen till detta var att man trodde att det fanns en skillnad hos personer som var aktiva jämfört med de icke aktiva.

Resultaten visar på att personer som idrottar är mer aktiva totalt sätt. De behöver mindre assistans och mindre smärtstillande. De arbetar även i större utsträckning och de har mindre ”problem”. 

Plus och minus med ett aktivt liv
Om personer är aktiva lever de längre och förmodligen behöver de mer hjälpmedel…

Minsta lilla aktivitet kan få stor påverkan på ett liv. 
Åsa förklarar det såhär: ”I min funktionsnedsättning blir jag bara sämre och sämre, men när jag sätter mig i segelbåten har jag ingen funktionsnedsättning. Där fortsätter jag att utvecklas”. Vi behöver allihop känna att vi är bra -> leder till en invärtes styrka. Vi kan ta hjälp av förebilder liksom anti-förebilder.

Min roll?
Samhället har en stor roll i att göra världen tillgänglig men jag själv har också en stor roll i att ta hand om mig själv. Det är jag själv som bestämmer hur jag vill må. Ingen annan bestämmer över mitt liv och hur jag ska må.

Samhällets roll?
Underlätta för att leva sitt eget aktiva liv, genom att t.ex. få sin protes lagad, rullstol fixad.

”Må gott & ha kul” med möjlighet till aktiv fritid för alla!

Brännpunkten
Skapa en miljö för fysisk, psykisk och social hälsa för barn och unga.
”Må gott & ha kul” med möjlighet till aktiv fritid för alla!

Brännpunkten är ett arvsfondsprojekt som ligger på korpen Tyresö.
Till en början arbetades ett rörelserecept fram vilket ledde till projektet ”Väx i din vikt”. När detta projekt slutade startade ”Brännpunkten” upp med hjälp av arvsfonden. Tanken är att ha en helhetssyn på hälsa.

Målgrupper

• Barn och ungdomar 4-20 år med t.ex. övervikt, psykisk ohälsa, nysvenkar, funktionshinder, inaktiva, utanförskap, föreningsovana, nedstämda samt deras föräldrar.
• Personer, organisationer, myndigheter som i arbete eller fritid möter dessa.

Metod

Kontakt Brännpunkten

Caroline Evertsson, projektledare
caroline.korpen.tyreso@telia.com
Anette Ekqvist, leg. sjuksköterska
anette.brannpunkten@telia.com
Tel 08-798 30 08

www.korpentyreso.se

Idrott får min vardag att fungera

Carolin Lödahl är hjärnkollsambassadör i Attitydprojektet. Hon berättar att ambassadörerna är tillgängliga för olika uppdrag när det gäller att utbilda. Därefter berättar hon om sitt liv med diagnosen ADHD och hur hon tagit sig igenom svåra perioder med hjälp av idrott och militärträning. Genom idrotten lärde hon sig att fullfölja och bli en egen person. Hon fick möjlighet att vara sig själv och fick beröm för detta. Hon menar på att idrotten gör att hon känner sig hemma. Hon blir en person och det får hennes vardag att fungera.

Jag medicinerar mig med träning

Anders Olsson var 10 år gammal när han skulle lyfta skivstång och ryggen vek sig på mitten. Den första läkaren sa att han aldrig mer skulle kunna idrotta medan den andra hävdade att han visst kunde idrotta. Han fick höra att han kunde ro, cykla och simma och redan vid den åldern visade det sig att det gick att komma tillbaka till idrotten.

1995 stelopererades dock Anders och därefter drog han även av ryggmuskeln och blev sängliggande i 7 månader. 1997 var han sedan tvungen att operera igen och denna gång gjorde en ryggmärgsbedövning honom förlamad. Han låg sedan med en nervstimulator, som slår bort smärtan, 24 timmar om dygnet. Det blev även rehabilitering i form av badkarsbadning i fyra veckor. Då detta inte var vad Anders förväntade sig åkte han iväg på en ny rehabilitering, denna gång på Teneriffa. På Teneriffa såg han för första gången ljuset i tunneln. Efter rehabiliteringen kom han tillbaka och träffade läkarna. Den första läkaren hävdade då att han var en tablettmissbrukare. Den andra läkaren sa att han inte fick åka iväg något mer då han ansåg att Anders var för sjuk för att bli bra.

En natt gick det upp för Anders att han inte hade haft otur, han hade haft fantastisk tur. Han hade ju familjen kvar efter 7 år i sängen. År 2002 blev sedan vägen tillbaka. Det var året när han bestämde sig för att vara positiv. Han tackade ja till att åka och titta på hockey-VM och även (efter en vadslagning) till Vansbrosimningen.

Han slutade äta tabletter då det gjorde att han inte kunde träna ordentligt. Träningen gav även samma effekt som tabletterna. Efter 8 månader var allt borta och han ringde upp till sin läkare och sa att han kunde sluta skicka tabletter helt. Därefter gick han till apoteket och lämnade tillbaka alla tabletter och allt morfin han hade hemma.

Efter första Vansbrosimningen och vid 37 års ålder började han att fundera på vad handikappidrott är för något och att börja med detta på allvar. I SM 2003 deltog han i 8 grenar och kom hem med 8 guld. Därefter kom han med landslaget och började fundera på Paralympics. 2004 slog han världsrekordet och rankades som nummer 1 i världen.

Sammanfattningsvis uttrycker han sig såhär: ”Jag har gått från vårdpaket till olympisk guldmedaljör”.

Grunden BOIS – en klubb för alla

 
Grunden BOIS grundades för 10 år sedan. Kring den tiden fanns det bara fotboll för de som var riktigt duktiga och ingenting för den lägre nivån. Deras tankar var då att de skulle dra igång något för alla! De blev då Grunden BOIS, en förening som låg under Grunden. 2003 blev de tillslut en egen idrottsklubb.

De valde då att behålla namnet eftersom det blivit allmänt känt genom dokumentärer etc.

Verksamhet
Styrelse: Blandat med tjejer och killar, funktionsnedsättning och icke funktionsnedsättning. Styrelsen ska representera de som finns i klubben.

Kansli, klubblokal

Fotboll: Dam och herr (A B C-lag, även E F G för herrar), tjej och kille (knatte, ungdom och juniorlag)

Innebandy: Dam och herr (lag 1,2,3 och 4).

Antal spelare: 270 Antal tränare: 40

Lagen delas upp efter kunnande och inte funktionsnedsättning och alla lag värderas lika. De har samma förutsättningar och det finns samma resurser och träningstider att tillgå. Deras mål är att alla ska få idrotta på sin egen nivå och sin egen förmåga. De tar emot alla som vill vara med och bildar hellre ytterligare en träningstrupp än säger nej till nya.

Mål och målsättning: Att får gemenskap, glädje, delaktighet, ökat självförtroende, självkänsla, lära sig demokrati, ökad psykiska och fysisk hälsa, ökad kroppsuppfattning, vara någon, grupptillhörighet.
Den stora samhällsvinsten och den stora personliga vinsten är det vi får i en idrottsklubb.

Finansiering/Sponsring: Mc Donalds, SEB m.fl. Nu idag finansierar Göteborgs kommun till en basverksamhet. Sponsring och andra sidoinkomster är nu sidoinkomster.

Rekrytering av ledare: Mamma och pappa, från fritidsledarlinjen, kompisar mm. Alla samhällsskikt, olika yrkesgrupper. Inga problem med detta.

De säger aldrig själva att det är en handikappsidrottsklubb utan det är en vanlig idrottsklubb men den är till för ALLA. Varför finns det inte mer idrott för knattar och ungdomar? När man startar en klubb är det ofta för vuxna herrar. Man ska dock komma ihåg att alla kan vara med i föreningsliv och idrott!

Paneldebatt

Definition av hälsa? FHI har själva inte definierat hälsa.

Viktigt att projekt och bidragspengar fortsätter/fortlöper!

Fritid för alla kommer att fortlöpa!

Arbeta med föräldrar till barn med psykisk funktionsnedsättning liksom fysisk.