Yttrande
2009-03-12
Diarienummer 2008/0218
Kulturdepartementet
103 33 Stockholm
Remissvar på En ny radio- och TV-lag (SOU 2008:116)
Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, är en central förvaltningsmyndighet för samordningen av arbetet inom det handikappolitiska området. Myndighetens roll är att ha ett övergripande perspektiv på frågor kring politikens utveckling och resultat. I detta ingår att utvärdera det handikappolitiska arbetet, förse regeringen med underlag och stödja myndigheternas arbete med tillgänglighet och genomförande av politiken.
Sammanfattning
Handisam utgångspunkt är att samtliga som sänder TV ska göra sina sändningar så tillgängliga som möjligt. Utredningens förslag är ett steg i rätt riktning, men tar alltför stor hänsyn till marknaden. Handisam föreslår att staten tar en aktiv och samordnande roll och samlar till en dialog mellan aktörer som är inblandade i processen från att ett program skapas till att konsumenten kan ta del av det. Handisam stöder förslaget att Granskningnämnden övervakar att föreskrifterna följs samt möjligheten att utkräva vite eller dra in sändningstillstånd. Sanktioner kan dock förhindras om staten tar den aktiva och samordnande rollen.
Inledning
När samhället utformas ska generella lösningar som fungerar för alla vara det första alternativet, anser Handisam. Om det inte räcker till för att skapa förutsättningar för delaktighet och jämlikhet för alla, ska särskilda insatser och individuella stöd övervägas. Detta kan ställas i relation till e-inkludering, vilket handlar om att ingen ska uteslutas från informationssamhället och att IT kan användas för att minska utanförskap. Användbarheten och tillgängligheten måste byggas in från början. I annat fall får människor försämrade möjligheter att utöva sina rättigheter och skyldigheter i samhället.
Ställningstagande till utredningens förslag
6.8.5
Handisams uppfattning är att samtliga som sänder TV ska utforma sändningarna så att de blir tillgängliga för så många som möjligt. Att radio- och TV-lagen utvidgas till att också omfatta TV-program som levereras på tittarens begäran (beställ-TV) är Handisam positiv till. Att utredningen utesluter dem som sänder genom tråd beror på att yttrandefrihetsgrundlagen hindrar sådana krav.
Yttrandefrihetskommittén fick därför tilläggsdirektivet att se över vilka grundlagsändringar som är nödvändiga. Kommittén har nu presenterat sitt delbetänkande (SOU 2009:14) som föreslår att Yttrandefrihetsgrundlagen ska göra det möjligt att ställa krav på tillgänglighet på den som sänder genom tråd. Handisam anser att förslagen från de båda utredningarna är ett steg i rätt riktning. Däremot anser Handisam att de tar allt för stor hänsyn till marknaden när de föreslår att när omfattningen på tillgängligheten bestäms ska det tas hänsyn till finansiella och tekniska förutsättningar samt antalet personer som följer sändningarna.
Staten måste ta ett stort ansvar så att inte tillgänglighetsaspekterna kommer i skymundan i förhållande till marknadens behov, anser Handisam. En mängd aktörer (programföretag distributörer, tillverkare av digitalboxar etcetera) är inblandade i processen från att program skapas till att konsumenten tar del av det. I denna kedja, från ax till limpa, agerar dessa aktörer till stor del isolerat från varandra och har var och en knappa eller inga kunskaper om tillgänglighetsaspekter för personer med funktionsnedsättning. Staten bör ha en samordnande och aktiv roll och föra samman dessa aktörer till samtal som kan leda till att så många som möjligt ska kunna ta del av utbudet.
Staten bör även ta ett stort ansvar för att driva på den tekniska utvecklingen. Dessutom bör staten se till att konsekvensanalyser genomförs när standarder tas fram. Det skulle innebära att varje gång ett förslag på en standard presenteras, ska det analyseras på vilket sätt det påverkar personer med funktionsnedsättning. Det bör även göras en konsekvensanalys när staten bestämmer sig för att det inte behövs några standarder.
Handisam stöder förslaget att kraven om tillgänglighet ska regleras i lag och därmed omfatta fler sändningar än endast de som kräver sändningstillstånd.
Handisam anser att det är självklart att handikapprörelsen, med sin sakkompetens, får en betydande roll när utformningen och omfattningen av tillgänglighetskraven fastläggs.
6.8.6
Handisam stöder även förslaget att Granskningsnämnden för radio och TV ska ha tillsyn över de föreskrifter som gäller tillgänglighet och att nämnden ska kunna förelägga ett företag att följa föreskrifterna om det åsidosätter sin skyldighet att se till att TV-programmen görs tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Ett sådant föreläggande ska kunna förenas med vite.
Handisam stöder även förslaget att sändningstillståndet ska kunna återkallas om ett programföretag på ett väsentligt sätt har åsidosatt sina skyldigheter när det gäller tillgänglighet. Handisam anser dock att om staten tog en aktiv och samordnande roll skulle risken att behöva utkräva vite eller dra in sändningsrätten förhindras.
Slutord
Handisam anser att staten även bör använda sig av andra incitament för att se till att den som sänder program lever upp till vissa tillgänglighetskrav. I framtiden kommer det att bli konkurrens om den begränsade bandbredden. Utifrån detta faktum skulle staten kunna införa en modell som innebär att den som gör sändningarna tillgängliga utifrån vissa krav tilldelas mer bandbredd.
Handisam anser också att namnet på lagen måste återspegla den snabba utvecklingen och det faktum att utvecklingen går mot en sammansmältning av olika kommunikationskanaler. Begreppet Radio- och TV-lag är därför missvisande.
Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Carl Älfvåg. Anders Åkerblom har varit föredragande.
Handisam
Carl Älfvåg, Generaldirektör Anders Åkerblom, Utredare