Svensk funktionshinderspolitik har sin grund i mänskliga rättigheter. Sverige ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i december 2008. Även EU som institution har ratificerat konventionen. Konventionen är vägledande i strategin för genomförandet av funktionshinderspolitiken. Hela den offentliga sektorn ska arbeta med konventionen som grund.
Av konventionen framgår att miljö och omgivning ska vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Ingen ska heller diskrimineras. Ur tillgänglighetssynpunkt innebär det krav på tillgänglighetsåtgärder i samhället. Personer med funktionsnedsättning har rätt att få tillgång till hjälpmedel, assistans och personlig service. Konventionen tar också upp viktiga områden som habilitering, rehabilitering och hälso- och sjukvård. De fyra första artiklarna beskriver syfte, definitioner, allmänna principer och åtaganden. Dessa artiklar ska finnas med i tillämpningen av alla andra artiklar. Konventionen bygger på förståelsen att funktionshinder går att förebygga och ta bort genom att förändra i miljö och omgivning.
I Sverige är en utgångspunkt i strategin för genomförandet av funktionshinderspolitiken att tillämpa funktionshindersperspektivet. Det innebär att man ska utgå ifrån att människor är olika och har olika förutsättningar, behov och önskemål när man planerar och genomför förändringar i samhället. Universella lösningar ska utformas så att de fungerar för alla. Ibland kan det behövas särskilda, individutformade, lösningar. Olika individuella stöd skapar förutsättningar för delaktighet och jämlikhet och kompletterar därmed de generella lösningarna.
Här kan du läsa mer om konventionen och olika politikområden, och hur myndigheter respektive kommuner och landsting bör arbeta för att leva upp till konventionen.